Jag vaknade redan kl 0623 imorse.
Insåg ganska snabbt vad bra jag har det egentligen. Tänk så
många människor som går upp vid denna tiden fem dagar i
veckan. Jag puffade till mina kuddar lite, intog ett bekvämt
ryggläge och startade TVn.
Jaha, eländes elände. Stängde av TVn nästan omedelbart
och bara låg och stirrade i taket(vilket vissa vet är lite svårt).
Eftersom jag kände mej så privilligerad så började jag fundera
hur jag hamnat här.
Här, just nu i mitt liv.
Varför var jag här?
Hur hade jag kommit hit?
Efter alla val jag gjort genom åren så var det hit jag kommit.
Ja jag klagar inte, jag har det alldeles utmärkt.

Men så kände jag att det var hög tid att titta framåt igen.
Vad vill jag ska hända nu då?
Vad är viktigast i mitt liv?

Insåg ganska snabbt att det var samma gamla vanliga
tankar som började snurra igen. Jag behövde ta mej iväg
någonstans, bara för att kunna sortera och fokusera samt
få nya infallsvinklar i mitt tänkande. Behövde vara ärlig mot
mej själv.
Sagt och gjort, jag körde ner till min uppväxtby. Satte mej i
hamnen med en kopp kaffe och bara tittade rakt ut.
Först dök alla gamla minnen upp, och man blev nästan
nostalgisk. Sen gled tankarna in på framtiden.
Jag behövde inte tänka särskilt länge för att komma fram
till vad jag redan visste. Men nu kändes det liksom mer
seriöst, och framför allt så såg jag det hela mycket klarare.
Det handlade inte om karriär eller mitt företag. Inte hus, bilar
eller pengar.
Nej, det var verkligen Henne det handlade om.

Jag hade turen för ett par månader sen att träffa den vackraste
människan i mina ögon. Då menar jag hennes underbara inre.
Det var faktiskt första gången som jag träffade någon som fick
mej att känna på detta sätt.
Ju mer jag lärde känna henne och veta om henne, desto mer
växte mitt hjärta för henne.
Idag vet jag definitivt att detta är min stora kärlek, och jag skulle
göra vad som helst för henne. Hon är otroligt stark och samtidigt
så mjuk. En underbar och oslagbar kombination.

Dessvärre så har det hänt en hel del i hennes liv som gjort
att hon inte orkar känna mer just nu. Vilket jag verkligen förstår.
Ibland behöver man all sin energi bara för att hålla sej över ytan.

Det enda jag kan göra är att finnas där och berätta att jag väntar
oavsett vad som händer. Jag väntar så lång tid som hon behöver.
Förr hade jag säkert sprungit iväg, men nu stannar jag utan den
minsta tvekan. Det jag fick uppleva tillsammans med henne är
värt att vänta på hur länge som helst, bara för att få uppleva det igen.

Jag ger henne min kärlek villkorslöst, och väntar..............